ensamhet

december 3, 2009

hej igen. jag kunde inte hålla mig längre. Det finns så mycket saker jag vill skriva som jag inte kan skriva i min nya blogg just för att mor och far och många fler läser den. Så jag behåller den här bloggen som ett andrum för de lite seriösare inläggen. Såna inlägg som skaver i hjärtat.

Jag tror att de flesta av oss känner oss ensamma ibland. Jag gör det rätt ofta. Det spelar liksom ingen roll hur många vänner jag har runt mig, ibland finns bara jag och ingen förstår mig. Det känns som att ingen ser mig och att jag kommer vara så här ensam hela mitt liv. Jag vet inte riktigt varför jag har de här känslorna, men jag tror jag saknar att dela livet med någon. Jag saknar någon att älska och bli älskad av. När man en gång haft ett liv tillsammans med en annan så är det svårt att bara ha sig själv att tänka på. Det gör så ont i mig.

Samtidigt som alla dessa känslor väller fram inom mig så vill jag inte verka desperat och självklart vill jag inte ha vem som helst. Jag vill ha han som pussar mig på pannan och säger att allt kommer ordna sig. Han som ringer mitt i natten bara för att säga jag älskar dig. Han som är spontan, tröstande, underbar och som klarar av att prata om känslor. Den ende, han jag kommer älska livet ut. Det är honom jag vill ha.

Puss.

/Nadia

Annonser