He made me glad

mars 11, 2009

Åh, vilken underbar och solig dag det har varit här i Göteborg idag! Helt fantastiskt, det till och med LUKTAR vår!

Hade teckenspråksprov sista lektionen, var sjukt nervös och kunde långt ifrån alla ord men min lärare tyckte jag hade väldigt bra mimik och att jag gjorde så gott jag kunde så fick VG+ :)

Nu doftar det inte bara vår här, utan även pappas suveräna pannkakor! Fattar inte hur han gör, för han får de alltid så sjukt perfekta och jättegoda. Säkert ett hemligt, engelskt knep. Fast han använder ju i och för sig samma smet som när jag gör.. äsch, jag vet inte..

Nu sitter jag i allafall och försöker skriva klart min cancerinlämning, vore skönt om jag blev klar idag efter som att jag ska gå på releasekonsert med Michael Johnson Band imorgon :)

Just det, fick ett jättefint vykort från en kompis som är i Kina också, det gjorde min dag ännu bättre! :D Han kommer inte hem förrän i maj/juni och han åkte i januari.. suck..

Har ni förresten följt gårdagens uppmaning? Bäst för er! haha..

Allt gott /N.

Han

februari 28, 2009

Ja, det ska handla om han.

Vi har egentligen inte pratat så mycket, och när vi väl har gjort det så har det mest blivit leenden och små blickar till varandra. Men igår.

Igår morse så hade jag teckenspråkslektion, jag satte mig vid den bänk där jag alltid sitter, och han satte sig vid den bänk där han alltid sitter. Fröken frågade om vi ville sitta i ring och öva på massa meningar eller om vi ville sitta två och två. Snabbt svarade han ”Nej, två och två! Det blir bäst så!” Fröken gav med sig och jg satt där i min bänk, inte allt för pigg klockan åtta på morgonen. Men så hörde jag att någon ropade mitt namn.

”Nadia! Kom hit, vi ska öva tillsammans!”

Jag vände mig om, och såg att det var han som ropade. Han, S.

Genant vände jag mig till mina kompisar som började skratta åt mig och nickade menande att jag skulle gå dit.

”Men Nadia, kom hit då!”

Mitt ansikte blev knallrött, men med blandade känslor gick jag och satte mig bredvid honom.

När man övar teckenspråk så måste man hela tiden ha ögonkontakt med den som tecknar, och ni kan ju själva tänka ut hur det gick… Röd som en tomat, flackande blick och med ett enormt leende på läpparna så började vi teckna. Det gick faktiskt bra. Vi satt sjukt nära varandra och började efter ett tag prata om annat. Och så plingade det till i mobilen, ett sms.

Bla bla bla… och det ledde till att han ville kolla på min mobil, och jag kollade på hans. Som skärmsläckare hade han sin tjej, men det visste jag redan om.

Okej, det kanske inte låter så märkvärdigt, men fatta hur mycket det pirrade i min mage när jag satt där och kollade rakt in i hans chokladbruna ögon….

Idag ska jag iväg till min halvmormor på 50-årskalas. Kul? Njaa.. Känner mest för att ligga och ruttna i sängen idag, faktiskt.